Lördag

Ja ni gott folk,gårdagen blev mycket! Vet egentligen inte hur mycket jag kan och vill skriva ner här rakt ut. Men kan ju börja med att Morfar ligger på sjukhuset och de finns ingen i hela den lilla byn som kan ta hand om stackars lilla Cita (hunden). Så idag har det löst sej så pass att lillstumpan får åka bil upp till Sundsvall och vi hämta upp henne där! Så Tack till Svärmor och Svärfar för lånet av bil på kort varsel!

Sen så har vi en annan människa, det är tråkigt att de blivit som de blivit, men de verka som om den människan gått in i ett äggskal och gömt sej, bara pickat små hål på skalet, för att se ut lite granna. Hoppas innerligt att dessa små äggskalshål en vacker dag kan kläckas och att människan i fråga hoppar ut och blir den gamle igen, dock tro jag de kommer bli svårt!

Sen har vi Svärmor som jag bekymmrar mej över, hennes knä som jag har skrivit om tidigare, och hela karusellen med sjukhusvistels och allt. Ja igår va hon hos sjukgymnasten och skulle göra sin gymnastik, visar sej att knä är "konstigt" svullet så de kallas in en till sjukgymnast som sedemera kallar ner en ortoped-läkare. Läkaren säger att Helenas knä är verkligen sjukt, illa sjukt, vilket resulterade i nya provtagningar, och om sänkan visar sej onormal blir det inflammationshämmande tabletter, hjälper inte det, ja då gott folk..... då blir det en ny operation, där dom kommer ta bort protesen, för att låta benet läka ihop själv, alltså blir hon utan "knä" ett tag, för att sedan få in en ny protes. Alltså när ska allt ta stopp och lugna ner sej egentligen? Ja de kan man ju undra.

Även har vi "våran" dotter Sara, som kämpar med känslomässiga ting, stå på dej, du klarar detta!

Sen har vi min tappre Mamma, hon kämpar och donar och har sej, du är en stark kvinna som jag ser upp till, glöm aldrig det! Vissa människor verkar bli utvalda till att alltid få en massa skit och alltid få kämpa för saker och ting, jag beundrar dessa människor och jag kan tala om att jag vet precis hur det är!

Ja allt detta i mindre detaljerad utskrivning skedde på en samma dag, gårdagen! Tack Viktoria för dina fina ord i din blogg, de värmer!

Nu ska jag göra mej klar för en snabb resa till Sundsvall, tur de går fort, gillar inte den staden, hehe!

" I will never be afraid again, i will keep on fighting until the end"

Men allra sista raderna vill jag tillängna min underbara Sambo, Jag älskar dej mest av allt och tack för att du finns, mitt hjärta är ditt!