Ja och fortfarande Fredag.... Mötet gick bra idag, sen så har dagen rullat på med tvättstuga, medicin-hämtning, semle-ätande och en sju helsickes massa kaffe! Och ännu ett till besked har kommit idag, en doktor som ringde till Mamma, och besättade att Morfar har även metastaser i hjärnan =(, alltså summa sumarium så har min älskade Morfar Cancer som sitter i lungorna, skelettet och även i hjärnan. Prognosen för den enda släkting jag har kvar och håller varmt om hjärtat är verkligen riktigt dålig. Läkaren hade sagt att i dagsläget har Morfar MAX 2 månader kvar! Mamma ska nog ev. fara ner till stugan för räkningar och sånt nån helg i slutet av månaden, om jag kan så åker jag med, men frågan är vad samvetet säger om en vistelse på sjukhuset..... Ena delen av mej vill träffa Morfar, medans den andra delen vill ha glada minnen kvar och inget annat. Ja man få väl se vad som händer helt enkelt. Men det känns så konstigt, nästan som om det inte vore sant på något vis, att vi bara är hundvakt för att sedan ska allt bli som vanligt igen. Äsch nu är jag kanske lite för djup, eller nått, men en blogg är väl kanske till för de?
Imorgon tror och hoppas jag att de blir en bra dag... återkommer med uppdateringar imorgon iställe, hehe bli ju tråkigt om jag ska skriva allt i förväg och för att sedan när de ska uppdateras att de bli samma igen , hehehe, trött, ja kanske de är det rätta ordet just nu tror jag =) Så NATTI NATT!
Jo om några vissa "stads-bor" läser och granskar denna blogg, så vill jag bara skriva, att ni är jätteduktiga på att visa att era näsor sitter högt upp och att dom pekar rakt fram, Se upp så ni inte trillar bara när ni går sådär *ler sarkastiskt*
"Goodbye to you my trusted friend"
2 kommentarer:
puss påre fislisa! :P
Jo de där me att bara ha glada minnen... vet hur du menar!pöss
Jag beklagar verkligen det som hänt din älskade morfar...
Min farmor fick också cancer i lungorna med metastaser i hjärnan och dog ca 1 mån efter diagnos. Allt gick fort och jag funderade i samma banor som du, ville jag träffa henne en sista gång lr? Jag bestämde mig iaf för att hälsa på henne en sista gång och fick säga hejdå och berätta för henne vad hon betydde för mig. Hon var ganska personlighetsförändrad och kände nästan inte igen mig, det var jättejobbigt, men jag kände ändå att det var skönt att få säga hej då. När jag nu tänker tillbaka på min farmor så minns jag henne som hon var innan hon blev sjuk, det är precis som om min hjärna filtrerar bort det "hemska"...låter kanske knäppt, men du kanske fattar ändå.. Det jag ville säga med det här kilometerlånga inlägget var att det kan vara skönt att få säga hej då och det behöver inte betyda att du inte kommer minnas din morfar som han var innan han blev sjuk...
Följ ditt hjärta!
Kram Erika B
Skicka en kommentar