Borta.... igår (Lördag) for jag och Christian och tre hundar till Hammerdal. Va bjuden på Helene´s 40 års kalas =). De va en "fest" med obligatorik uteklädesel och pannlampa. Vi for upp tididare på morgonen, för att samköra en sväng med spannen, skoj å se nya spår. Va en riktig härlig tur måste jag säga, solen sken, hundar och människor var glada! sen under eftermiddan förbereddes de utomhus, och vid 18-tiden så ramlade de in folk. Det "wookades" över öppen eld, maten var god och alla var glada och vi hade verkligen trevligt där runt "lägerelden". Även Yrza vad med vid elden, de andra två stod i en lånad hundgård, dock gillar inte Yrza hundgård så hon fick vara med bland oss folk istället, de slutade med att hon somnade framför brasan på bänken efter ett x-antal korvar i sin mage=)! Vi satt ute ända tills halv ett tiden, kom in och tröttheten satt sej direkt. Somnade och sov till halv nio. Klev upp och umgicks under dagen, gick ut i rastgården och släppte alla hundar, såå mysigt att se dom alla i verklighet och inte bara på bild på internet =) hehehe! Vi for hem framåt halv fyra tiden, ville komma hem innan mörkret började falla. Kom hem vid fem-tiden, möttes av en trött Sara... hmmm... undra vad hon "sysslat" med de senaste dygnet????? Hon och vi lär sova som stockar inatt.... dock av olika orsaker och anledningar skulle jag tro.
Just nu sitter jag med datan i knäet, skriver här å kollar på Beck samtidigt, men tror inte jag orkar se hela.... de får klockan å MR sömnighet avgöra. Ha vart ner till Mammsen på en kaffe åxå, mysigt,tack för pratstunden =)!
Tänk vad en människa måste vara en unik varelse egentligen.... av allt man stöter på i livet så lär man sej något, man tar alltid med sej en erfarenhet, vare sej det är positivt eller negativt. Jag ha i mitt korta liv lärt mej att man ska inte lyssna på dom man inte känner riktigt, man ska inte lyssna på skitsnack, man ska inte tro saker och ting utan att ta reda på fakta först, man blir någon gång sårad, arg, ledsen, besviken men konstigt nog tar man lärdom av det åxå. Dom man lever nära ska man vara rädd om, alla ska kunna lyssna på varann, även om saker och ting kan ändras under resans gång, eller i sista minuten, vem vet. Ingen kan veta de i förväg. Livet är ju som sagt en underlig resa med måååånga djupa dalar,berg,posivitet och negativitet, men man reser sej.... alltid =)
Så nu blev det ett filosof-inlägg också, kan bli så ibland!
Näe en rök!
Imorgondagens inlägg får ni berättelsen av våra hundar från deras resa till och från Hammerdal!
"Ibland kommer det saker i vägen, sorry, men så är det"
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar